Det är inte alltid högljudda bråk som skadar ett barn. Ibland är det tystnaden. Blicken. Kommentaren i förbifarten.
När ett barn märker att det inte är okej att prata om den andra föräldern.
När barnet tvingas gissa vad det får säga – och till vem.
När ett barn hamnar i lojalitetskonflikt.
I vårdnadstvister pratar vi ofta om vårdnad, boende, umgänge. Men mitt i allt det juridiska finns ett barn som kanske inte vågar säga vad det egentligen känner.
Vad är en lojalitetskonflikt?
En lojalitetskonflikt uppstår när ett barn känner att det inte kan vara lojal mot båda sina föräldrar samtidigt.
Det kan handla om att:
-
Barnet tror att det måste välja sida
-
Barnet är rädd att såra en förälder
-
Barnet döljer känslor, längtan eller minnen för att skydda någon vuxen
-
Barnet anpassar sig olika beroende på vem det är hos
Det är ingen diagnos. Det är ett barns försvar mot att splittras mellan två världar.
Hur märks det?
Barn i lojalitetskonflikt kan:
-
Vara glada hos båda – men aldrig prata om den andra föräldern
-
Försvara en förälder överdrivet, även om något inte står rätt till
-
Verka anspända vid övergångar mellan hemmen
-
Plötsligt ändra uppfattning om var de vill bo, utan tydlig förklaring
-
Börja må psykiskt dåligt – sömnsvårigheter, magont, ångest eller aggressivitet
Ibland märks inget alls. Barnet bär konflikten inombords, i tysthet.
Vad orsakar lojalitetskonflikt?
Det är inte vårdnadstvisten i sig som skapar lojalitetskonflikten – utan hur vuxna runt barnet hanterar konflikten.
Vanliga orsaker:
-
Att en förälder pratar illa om den andra
-
Att barnet får veta för mycket om rättsprocessen
-
Att barnet får frågor eller signaler om ”vem det tycker bäst om”
-
Att barnets vilja används som argument i domstolen
-
Att barnets känslor ignoreras – eller styrs
Det är lätt hänt även hos välmenande föräldrar. Lojalitetskonflikter uppstår ofta när vuxna försöker ”skydda barnet” genom att påverka eller styra.
Vad säger domstolen?
Tingsrätten är medveten om lojalitetskonflikter – särskilt i mål där barnets vilja ändrats plötsligt eller där samarbetet mellan föräldrarna är mycket dåligt.
Domstolen tittar på:
-
Om barnet utsätts för påverkan
-
Om någon förälder försöker styra eller begränsa barnets kontakt med den andra
-
Om barnets vilja är konsekvent, och om den stämmer med barnets övriga situation
-
Om det finns professionella bedömningar (ex. från familjerätten) som tyder på lojalitetspress
Rätten kan i vissa fall välja att inte följa barnets uttalade vilja – om det finns tecken på påverkan eller lojalitetskonflikt.
Hur skyddar man barnet?
-
Avlasta barnet från att ta ställning. Det är domstolens uppgift, inte barnets.
-
Tillåt barnet att prata fritt om båda föräldrarna. Även om det gör ont.
-
Undvik att använda barnet som budbärare. Håll direktkontakt med den andra föräldern.
-
Tala neutralt om rättsprocessen. Barnet ska inte känna ansvar för vad som händer.
-
Sök stöd vid behov. Skola, BUP eller samtalsstöd kan hjälpa barnet att sätta ord på det som är svårt.
Sammanfattning
Lojalitetskonflikter sliter på barn – ofta i det tysta. I vårdnadstvister behöver vuxna inte bara kämpa för sin rätt, utan också orka vara den trygga motvikten till kaos.
Ett barn som känner att det får älska båda sina föräldrar utan att behöva välja, får kraft att stå kvar mitt i stormen.
Det är vår uppgift att skapa det utrymmet.
