En av de vanligaste frågorna i en vårdnadstvist är om samarbetssvårigheter mellan föräldrarna kan leda till att den ena får ensam vårdnad. Eftersom utgångspunkten i svensk rätt är gemensam vårdnad, krävs det särskilda skäl för att domstolen ska döma till ensam vårdnad. Samarbetssvårigheter kan vara ett sådant skäl, men det beror på situationens allvar.
Vad menas med samarbetssvårigheter?
Samarbetssvårigheter innebär att föräldrarna har svårt att kommunicera och fatta gemensamma beslut kring barnet. Det kan handla om:
-
Ständiga konflikter och gräl.
-
Brist på kommunikation kring viktiga frågor som skola eller sjukvård.
-
Att en förälder konsekvent motarbetar den andres relation till barnet.
När leder samarbetssvårigheter till ensam vårdnad?
Domstolen ser inte alla samarbetssvårigheter som skäl för ensam vårdnad. Föräldrar som har olika åsikter men ändå kan samarbeta i barnets frågor anses ofta kunna ha gemensam vårdnad. Ensam vårdnad kan bli aktuellt om:
-
Konflikten är så allvarlig att gemensamma beslut inte kan fattas.
-
Samarbetssvårigheterna riskerar att skada barnet.
-
Den ena föräldern aktivt motverkar barnets kontakt med den andre.
Vad väger domstolen in?
När tingsrätten bedömer om ensam vårdnad är nödvändig vid samarbetssvårigheter ser man till:
-
Barnets behov av trygghet och stabilitet.
-
Risken för att barnet hamnar i lojalitetskonflikt.
-
Om samarbetet är så bristfälligt att barnets bästa inte kan tillgodoses.
Exempel i praktiken
-
Milda samarbetssvårigheter: Föräldrar som inte alltid kommer överens, men ändå kan fatta gemensamma beslut, får ofta fortsatt gemensam vårdnad.
-
Allvarliga samarbetssvårigheter: Om föräldrarna inte kan kommunicera alls, och konflikten påverkar barnet negativt, kan ensam vårdnad dömas ut.
Sammanfattning
Det går att få ensam vårdnad vid samarbetssvårigheter, men bara om problemen är så allvarliga att gemensam vårdnad inte är förenlig med barnets bästa. Domstolen gör alltid en helhetsbedömning och väger in både barnets trygghet och föräldrarnas samarbetsförmåga.
