En vanlig fråga i samband med vårdnadstvister är om ett barn kan tvingas till umgänge med en förälder mot sin vilja. Frågan är känslig eftersom den rör både barnets rätt till kontakt med sina föräldrar och barnets behov av trygghet och självbestämmande.
Barnets rätt, inte förälderns rätt
I Sverige är det viktigt att understryka att umgänge är barnets rättighet – inte förälderns. Det betyder att lagen utgår från att barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, så länge det är förenligt med barnets bästa.
Kan domstolen besluta om umgänge mot barnets vilja?
Ja, domstolen kan besluta om umgänge även om barnet uttrycker ovilja. Men barnets åsikt väger allt tyngre ju äldre och mognare barnet är. I praktiken är det mycket svårt att tvinga ett äldre barn till umgänge, eftersom det sällan anses förenligt med barnets bästa.
När kan barnet slippa träffa en förälder?
Domstolen kan begränsa eller helt utesluta umgänge om det finns risk för att barnet far illa, till exempel vid:
-
Våld eller hot.
-
Missbruk.
-
Allvarliga omsorgsbrister.
-
Om barnet själv tydligt motsätter sig umgänge och skälen är trovärdiga.
Övervakat eller begränsat umgänge
I vissa fall kan domstolen besluta om övervakat umgänge, där barnet träffar föräldern i närvaro av en tredje part. Detta används när barnet ska få möjlighet till kontakt, men det finns risker som måste hanteras.
Barnets vilja blir allt viktigare med åldern
-
Yngre barn har ofta svårare att själva bestämma, och då väger andra faktorer tyngre.
-
Äldre barn, särskilt i tonåren, får större inflytande. Domstolen respekterar sällan ett tonårsbarns tydliga motstånd mot umgänge.
Sammanfattning
Ett barn kan i teorin tvingas träffa en förälder genom domstolsbeslut, men i praktiken är det svårt och sällan lämpligt. Barnets vilja får större betydelse ju äldre barnet är, och vid risk för att barnet far illa kan umgänge begränsas eller helt stoppas. Grundprincipen är alltid att beslutet ska utgå från barnets bästa.
