När ett barn omhändertas enligt LVU (lagen om vård av unga) är det ett beslut som bygger på att barnet bedöms vara i behov av skydd och vård, antingen på grund av brister i hemmiljön eller barnets eget beteende. Men även om LVU-processen reglerar barnets placering kan det uppstå frågor om vårdnad, boende och umgänge efteråt.
Skillnaden mellan LVU och vårdnadstvist
-
LVU handlar om tvångsvård och placering av barnet, ofta i familjehem eller institution.
-
Vårdnadstvist handlar om vilken förälder som ska ha det juridiska ansvaret för barnet (vårdnaden) samt beslut om boende och umgänge.
Det är alltså två skilda processer, men de kan påverka varandra.
När kan en vårdnadstvist uppstå efter LVU?
En vårdnadstvist kan uppstå i samband med eller efter en LVU-process, till exempel när:
-
En förälder vill få ensam vårdnad efter att socialtjänsten ifrågasatt den andres föräldraförmåga.
-
Socialtjänsten ansöker om att flytta vårdnaden från båda föräldrarna till särskilt förordnade vårdnadshavare.
-
Föräldrarna själva är oense om vårdnaden efter att barnet placerats utanför hemmet.
Domstolens bedömning
När domstolen avgör en vårdnadsfråga efter LVU tittar den särskilt på:
-
Om föräldrarna kan tillgodose barnets behov när LVU-vården upphör.
-
Om det finns risk att barnet åter hamnar i en skadlig miljö.
-
Om samarbetet mellan föräldrarna fungerar tillräckligt för att gemensam vårdnad ska vara möjlig.
Barnets bästa i centrum
Precis som i alla vårdnadsmål är det barnets bästa som styr. Har LVU-processen visat att en förälder brustit allvarligt i omsorgen, kan det väga tungt för att den andre föräldern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare ska få vårdnaden.
Sammanfattning
Ja, en vårdnadstvist kan uppstå efter en LVU-process. LVU reglerar barnets placering, men frågan om vårdnad kan fortfarande behöva prövas av domstol. Det kan handla om ensam vårdnad, fortsatt gemensam vårdnad eller att vårdnaden flyttas till särskilt förordnade vårdnadshavare. Domstolen gör alltid en helhetsbedömning där barnets bästa är avgörande.
