När ett barn går hos en terapeut, psykolog eller kurator under en pågående vårdnadstvist kan deras observationer få stor betydelse för hur domstolen bedömer barnets situation. Dessa yrkespersoner kan bidra med professionell insikt i barnets mående, reaktioner och behov av trygghet.
Terapeuten eller kuratorn har dock tystnadsplikt, vilket innebär att de inte får lämna ut information utan samtycke. Om båda vårdnadshavarna samtycker, eller om domstolen beslutar att ett yttrande får inhämtas, kan deras bedömning användas som viktigt bevismaterial.
Deras utlåtanden kan belysa exempelvis:
-
tecken på oro, stress eller lojalitetskonflikt,
-
hur barnet påverkas av föräldrarnas konflikt,
-
barnets anknytning och trygghet i respektive hem,
-
och behovet av stöd eller stabilitet i vardagen.
Domstolen värderar dessa uppgifter som expertsakkunnig bevisning, men väger dem tillsammans med socialtjänstens utredning och annan bevisning. Terapeutens roll är inte att ta ställning för någon förälder, utan att ge ett professionellt barnperspektiv.
Sammanfattning:
Barnets terapeut eller kurator kan ge domstolen värdefull insikt i barnets mående. Deras utlåtanden väger tungt när de är neutrala och välgrundade – men används alltid som en del av helhetsbedömningen av barnets bästa.
