Bostadens storlek kan ha viss betydelse i en vårdnadstvist, men den är sällan avgörande i sig. Domstolen fokuserar alltid på barnets trygghet, stabilitet och känslomässiga välbefinnande – inte på antalet kvadratmeter eller standarden på hemmet.
Det viktiga är att bostaden är lämplig för barnets behov. Barnet ska ha en trygg sovplats, tillgång till lugn och möjlighet att leka eller göra läxor. Men det krävs inte ett eget rum eller stort utrymme för att boendet ska anses godtagbart, särskilt inte för yngre barn.
Faktorer som domstolen väger in:
-
Barnets ålder och rutiner – små barn behöver mindre utrymme än tonåringar.
-
Boendets stabilitet – om föräldern riskerar att flytta ofta eller saknar fast bostad väger det tyngre än storleken i sig.
-
Trygg miljö – barnets behov av lugn, säkerhet och närhet till skola och vänner är viktigare än bostadens standard.
-
Syskon – om barnet har syskon kan bostadens utformning och möjlighet till gemenskap också spela in.
Sammanfattning:
Bostadens storlek påverkar beslutet om boende bara om den är uppenbart olämplig eller skapar otrygghet. Domstolen värderar barnets stabilitet, trygghet och kontinuitet betydligt högre än hur stort eller modernt hemmet är.
