När föräldrar separerar och inte kan enas om barnets boende kan frågan behöva avgöras i domstol. Då prövar tingsrätten var barnet ska ha sitt stadigvarande boende, alltid med utgångspunkt i barnets bästa.
Vad innebär boende i juridisk mening?
Boende handlar om var barnet ska ha sin huvudsakliga hemvist – alltså vilken förälder barnet ska vara folkbokfört hos. Det betyder inte att barnet inte får träffa den andra föräldern, utan endast vilken som blir barnets primära boende.
Faktorer som domstolen tar hänsyn till
När tingsrätten avgör var barnet ska bo väger domstolen in flera viktiga faktorer:
-
Barnets behov av trygghet och stabilitet – kontinuitet i boendet är ofta avgörande.
-
Relationen till föräldrarna – barnet har rätt till en nära och god kontakt med båda.
-
Samarbetsförmåga – vilken förälder kan bäst främja barnets relation till den andre?
-
Barnets vilja – särskilt om barnet är äldre och moget nog att uttrycka en åsikt.
-
Praktiska förhållanden – exempelvis bostadsort, skolgång, fritidsaktiviteter och nätverk.
-
Risken för att barnet far illa – till exempel vid våld, missbruk eller omsorgsbrister.
Olika lösningar
-
Växelvis boende – barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna, till exempel varannan vecka.
-
Stadigvarande boende hos en förälder – barnet bor mestadels hos en förälder, med umgänge hos den andra.
-
Individuellt anpassat boende – särskilda lösningar beroende på barnets ålder, behov och familjens situation.
Barnets bästa är avgörande
Domstolen gör alltid en helhetsbedömning. Även om båda föräldrarna vill ha växelvis boende kan domstolen besluta att barnet endast ska bo stadigvarande hos den ena, om det bedöms bättre för barnets trygghet.
Sammanfattning
När domstolen avgör var barnet ska bo vägs faktorer som trygghet, kontinuitet, relationen till föräldrarna och barnets egen vilja in. Målet är alltid att hitta den lösning som bäst gynnar barnets bästa, inte föräldrarnas önskemål.
