Barnets relation till sina syskon är en viktig faktor i vårdnads- och boendefrågor. Domstolen strävar så långt som möjligt efter att syskon ska få växa upp tillsammans, eftersom det ofta ger barnet trygghet, kontinuitet och känslomässigt stöd.
Syskonrelationen ses som en del av barnets sociala anknytning, och domstolen väger därför in:
-
hur nära barnen står varandra,
-
om de bott tillsammans under lång tid,
-
och hur en separation mellan syskonen skulle påverka deras välbefinnande.
Om barnen har olika behov, åldrar eller relationer till föräldrarna, kan domstolen ibland besluta om olika boendelösningar, men det sker bara om det tydligt gynnar varje enskilt barn. Utgångspunkten är alltid att syskon inte ska skiljas åt i onödan.
I vissa fall kan syskonrelationen också påverka umgängesplanen – exempelvis om ett barn har stark anknytning till ett syskon som bor hos den andra föräldern. Domstolen försöker då hitta lösningar som bevarar den kontakten.
Sammanfattning:
Syskon ses som en central del av barnets trygghet och identitet. Domstolen försöker därför hålla syskon tillsammans, så länge det är förenligt med varje barns bästa och behov av stabilitet.
