När domstol eller socialtjänst talar om att ett barn har rätt till stabilitet, syftar det på barnets grundläggande behov av trygghet, kontinuitet och förutsägbarhet i vardagen. Stabilitet är en central del av principen om barnets bästa och påverkar nästan alla beslut i vårdnads- och boendetvister.
Att ett barn har rätt till stabilitet betyder i praktiken att barnet ska kunna:
-
leva i en trygg och lugn miljö utan ständiga förändringar eller konflikter,
-
veta var det ska bo, gå i skola och vem som tar hand om det,
-
ha rutiner och fasta ramar som skapar balans i vardagen,
-
känna emotionell trygghet hos minst en stabil och närvarande förälder.
Domstolen ser stabilitet som extra viktig för yngre barn, eftersom de har svårt att hantera förändringar. För äldre barn vägs stabiliteten mot barnets egen vilja och mognad.
Vid långvariga konflikter eller upprepade flyttar kan domstolen besluta om ensam vårdnad eller fast boende hos den förälder som kan erbjuda mest kontinuitet.
Sammanfattning:
Barnets rätt till stabilitet handlar om att få växa upp i en förutsägbar, trygg och känslomässigt balanserad miljö. Domstolen prioriterar stabilitet framför föräldrarnas önskemål – varje gång det står i konflikt med barnets trygghet.
