I en vårdnadstvist är barnets bästa alltid avgörande. En viktig del av den bedömningen är barnets egen vilja. Men hur mycket väger barnets åsikter egentligen i domstolens beslut om vårdnad, boende och umgänge?
Barnets rätt att komma till tals
Enligt svensk rätt har barn rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som rör dem. Detta gäller oavsett ålder, men hur stor betydelse barnets vilja får beror på barnets ålder och mognad.
-
Yngre barns åsikter kan beaktas, men väger ofta lättare eftersom de anses ha svårare att förstå konsekvenserna.
-
Äldre barn, särskilt i tonåren, får ofta ett större inflytande.
Hur får domstolen reda på barnets vilja?
Barnet behöver inte själv tala direkt i domstolen. I stället sker det ofta genom:
-
Samtal med socialtjänsten i samband med en vårdnadsutredning.
-
Barnsamtal där en särskilt utbildad person pratar med barnet i en trygg miljö.
-
Uppgifter från skola, förskola eller andra viktiga vuxna i barnets liv.
Barnets vilja är inte ensam avgörande
Även om barnet vill bo hos en viss förälder, måste domstolen väga in andra faktorer, exempelvis:
-
Trygghet och stabilitet.
-
Risken för att barnet far illa.
-
Föräldrarnas förmåga att samarbeta.
-
Barnets långsiktiga behov.
Barnets åsikt är alltså en del av helhetsbedömningen, inte det enda som styr.
Exempel i praktiken
-
Ett barn på 15 år som tydligt uttrycker att det vill bo hos en förälder får ofta sin vilja respekterad, så länge inga riskfaktorer finns.
-
Ett yngre barn på 6–7 år kan få sin vilja hörd, men domstolen lägger större vikt vid trygghet och kontinuitet än vid önskemålet.
Sammanfattning
Barnets egen vilja påverkar domstolens beslut i en vårdnadstvist, men den är aldrig ensam avgörande. Ju äldre och mognare barnet är, desto större betydelse har barnets åsikt. Domstolen gör alltid en helhetsbedömning med fokus på barnets bästa.
