I vårdnadstvister och umgängesmål händer det ofta att ett barn säger: ”Jag vill inte åka dit.”
För en förälder kan det kännas både skrämmande och sorgligt – oavsett om man är den barnet inte vill träffa, eller den som får höra orden.
Men hur ser domstolen på barnets vilja? Är det avgörande? Får barnet bestämma?
Här reder vi ut hur svensk domstol väger in barnets åsikt – och vilka faktorer som är avgörande.
Har barnet rätt att bestämma?
Nej – inte att bestämma. Men barn har rätt att komma till tals.
Det betyder att domstolen ska lyssna på vad barnet vill och tycker, särskilt om barnet är tillräckligt moget.
Men domstolen måste också väga in om viljan är självständig eller påverkad.
När väger barnets vilja tungt?
Det beror på ålder, mognad och omständigheter. I praktiken gäller ofta:
-
Barn över 12 år som uttrycker en konsekvent och genomtänkt vilja påverkar domstolens bedömning i hög grad
-
Barn 9–11 år kan påverka utgången, men domstolen tittar också mycket på andra faktorer
-
Yngre barn kan komma till tals via samtal med utredare – men viljan är sällan avgörande i sig
Det viktigaste är hur viljan uttrycks och varför. Om barnet verkar upprepa en vuxens ord, eller är rädd, blir viljan mindre vägledande.
Vad händer om barnet påverkas?
Domstolen är mycket medveten om risken för påverkan. Det kan handla om:
-
Lojalitetskonflikt – barnet vill inte göra en förälder ledsen
-
Smutskastning – barnet har fått höra negativt om den andra
-
Otrygghet – barnet har upplevt bråk, hot eller oro
-
Styrning – barnet har fått veta att hen ”får välja” trots att det inte är sant
Om domstolen eller familjerätten misstänker påverkan, kan det försvaga argumentet om barnets vilja.
Kan man tvinga ett barn till umgänge?
Formellt kan domstolen besluta om umgänge även när barnet säger nej.
Men i praktiken är det svårt att genomföra ett umgänge mot barnets vilja, särskilt om barnet är äldre.
Därför försöker domstolen ofta hitta lösningar som stödjer barnet och bygger relation, i stället för att tvinga fram kontakt.
Exempel på stödinsatser:
-
Umgänge på neutral plats
-
Stödsamtal för barnet
-
Medföljare vid överlämningar
-
Insatser från socialtjänst eller familjerådgivning
Vad kan du göra som förälder?
Om barnet inte vill träffa dig:
– Var tålmodig. Sök stöd via samtal eller umgängesstöd. Försök återupprätta kontakt utan press.
– Dokumentera dina försök att ha kontakt, visa samarbetsvilja.
Om barnet inte vill träffa den andra föräldern:
– Undvik att förstärka barnets motvilja. Lyssna – men håll en öppen hållning.
– Om du är orolig för barnets trygghet – kontakta socialtjänsten eller begär ändring i domstol.
– Samverka med den andra föräldern om möjligt.
Sammanfattning
Barnets vilja är viktig – men inte ensam avgörande. Domstolen väger in hur viljan uppstått, barnets ålder och risken för påverkan.
Att ett barn säger nej till umgänge behöver inte betyda att umgänget upphör, men det kan leda till anpassningar, insatser eller ändrade beslut.
Den förälder som visar förståelse, tålamod och stöd för barnets relation till båda föräldrar får ofta starkare förtroende i domstolens ögon.
