När ett barn har rätt till kontakt med båda sina föräldrar, men en förälder hindrar eller saboterar det umgänget, talar man om umgängessabotage. Det är ett allvarligt begrepp i vårdnadstvister – och kan påverka domstolens beslut om både vårdnad och boende.
Men vad räknas som umgängessabotage? Hur kan det bevisas? Och vad händer om en förälder anklagas för det?
Vad betyder umgängessabotage?
Umgängessabotage innebär att en förälder medvetet försvårar eller förhindrar barnets umgänge med den andra föräldern, trots att det finns ett beslut eller avtal som säger att barnet ska ha kontakt.
Det kan ske på olika sätt:
-
Att inte lämna barnet vid bestämt umgänge
-
Att ofta ”ställa in” träffar i sista stund
-
Att påverka barnet känslomässigt så att det inte vill träffa den andra
-
Att prata negativt om den andra föräldern inför barnet
-
Att inte informera om viktiga saker (skolavslutning, aktiviteter, sjukdom)
Det kan också vara passivt sabotage, till exempel att inte svara på kontaktförsök, ignorera förslag om tider eller skapa osäkerhet kring vad som gäller.
Är det alltid sabotage?
Nej. Att barnet inte träffar den andra föräldern betyder inte automatiskt att det är sabotage. Det kan finnas sakliga skäl, till exempel:
-
Att barnet är sjukt
-
Att barnet uttryckt stark oro och det finns risk för skada
-
Att det finns skyddsbehov på grund av våld eller hot
Men den förälder som hindrar umgänget behöver kunna visa varför det var nödvändigt – och att det handlade om barnets bästa, inte om konflikt mellan vuxna.
Hur ser tingsrätten på umgängessabotage?
Domstolen ser mycket allvarligt på umgängessabotage, särskilt om det sker systematiskt eller under längre tid. Det kan få stora konsekvenser:
-
Föräldern som saboterar kan förlora vårdnaden
-
Umgänget kan ändras eller styras upp mer strikt
-
I vissa fall kan det bli aktuellt med vite (böter) eller vitehot
-
Domstolen kan tolka det som att den föräldern inte tillgodoser barnets rätt till båda sina föräldrar
En viktig princip i svensk rätt är att barnet har rätt till båda sina föräldrar – inte att föräldrar har rätt till barnet.
Hur kan det bevisas?
Umgängessabotage kan vara svårt att bevisa, eftersom det ofta sker i det tysta. Men du kan stärka din sak med:
-
Meddelanden, mejl eller sms som visar att du försökt få kontakt
-
Dokumentation av inställda eller förhindrade träffar
-
Vittnesmål från personer i barnets närhet (t.ex. skola, familj)
-
Journalanteckningar om barnet påverkas psykiskt av konflikten
Trovärdigheten ökar om du håller en saklig och lugn ton – och visar att du är intresserad av barnets bästa, inte av att vinna mot den andra föräldern.
Vad ska du göra om du anklagas för sabotage?
Om du själv blir anklagad för umgängessabotage är det viktigt att:
-
Visa att du försökt följa avtalet eller domen
-
Förklara tydligt varför eventuella träffar inte blivit av
-
Dokumentera din kontakt med barnet och den andra föräldern
-
Undvik att tala negativt om den andra inför barnet – det kan slå tillbaka
I vissa fall är det bra att begära ändring av umgängesbeslutet, om det inte längre fungerar praktiskt eller är tryggt för barnet.
Sammanfattning
Umgängessabotage är ett allvarligt problem i vissa vårdnadstvister. Det handlar inte om tillfälliga missförstånd – utan om ett mönster där en förälder aktivt eller passivt förhindrar barnets kontakt med den andra.
Domstolen utgår alltid från barnets bästa, och att barnet har rätt till en nära och trygg relation med båda sina föräldrar. Föräldrar som inte stödjer det kan få minskat förtroende i en rättsprocess.
