I vårdnads- och boendetvister talar domstolar och socialtjänst ofta om vikten av att en förälder har förmåga att se till barnets behov före sina egna. Det är ett centralt kriterium när barnets bästa ska bedömas – och handlar om mognad, empati och självinsikt i föräldrarollen.
Att sätta barnets behov först betyder inte att man ska bortse från sig själv, utan att man i avgörande situationer prioriterar barnets trygghet, stabilitet och känslomässiga välbefinnande framför egna känslor, konflikter eller principer.
Exempel på sådan förmåga är när en förälder:
-
låter barnet ha regelbunden kontakt med den andra föräldern, även om relationen är ansträngd,
-
undviker att prata illa om den andra föräldern inför barnet,
-
kan skilja på egna behov av upprättelse och barnets behov av lugn,
-
och samarbetar i praktiska frågor som skola, fritid och hälsa utan att låta konflikter styra.
Domstolen ser denna förmåga som ett tecken på god omsorgs- och samarbetsförmåga, vilket ofta väger tyngre än materiella faktorer som bostad eller ekonomi.
Sammanfattning:
Att se till barnets behov före sina egna handlar om att agera med barnets perspektiv i fokus, även när det är svårt. Föräldrar som visar denna mognad uppfattas av domstolen som stabila, trygga och bäst lämpade att ge barnet en harmonisk vardag.
